Sjöbjörnar gläfser, morrar och bräker
Sälarna lever i stora kolonier som kan innehålla tusentals sjöbjörnar! Sjöbjörnar kommunicerar med varandra genom att gläfsa, morra och bräka. Därför kan man höra kolonierna på väldigt långt håll.
Sjöbjörnar äter främst fisk men det händer också att de dödar sjöfåglar och pingviner. Det största hotet förutom människan är vithajen. Sjakaler och hyenor är också ett hot mot de nyfödda kutarna uppe på land.
Sjöbjörnen är släkt med sjölejon
Sjöbjörnen har fin, mjuk och ullig päls och kallas därför också för pälssäl och är nära släkt med sjölejonet. Den största skillnaden mot släktingen är att sjöbjörnarna har en tjockare päls (hela två lager) och mer spetsig nos.
Hanarna kan bli tre gånger så stora som honorna
När det närmar sig parningstid för sjöbjörnen går hanarna upp på land för att skapa sig ett revir. De vill skaffa sig ett så stort område som möjligt, för att locka till sig många honor. Därför blir det en hel del bråk mellan hanarna!
Hanarna måste vara stora och starka för att vinna dessa bråk. Därför har de genom evolution utvecklats så att de blir stora och tunga. De kan faktiskt bli två eller tre gånger så stora som honorna!
Honan föder sin kut och parar sig sedan igen
Ungefär en månad efter att hanarna gått upp på land kommer honan upp och tar sig till stället där hon själv föddes. Då är hon dräktig från den förra parningstiden – och föder snart sin kut bland de andra honorna och de stridande hanarna.
Efter ca sju dagar efter födseln är honan redo att para sig igen. Revirets hane får då fullt upp med att para sig med alla honor. Det befruktade ägget i sälens livmoder börjar faktiskt inte utvecklas till ett foster förrän fyra månader efter parningen! Det kallas för fördröjd fosterinplantation.
Sälkuten kan inte simma från början
När både födsel och ny parning ägt rum ger sig honan ut i havet igen för att äta. Hennes nyfödda unge, som kallas för kut stannar på land.
I början lämnar inte mamman sin kut, men efter ett par dagar börjar hon succesivt gå ner i vattnet för att fånga mat, men kommer snabbt tillbaka för att ge ungen di. Efter veckor kan mamman vara borta i en dag eller två innan hon kommer tillbaka för att dia. Över tiden är hon borta längre och längre! Kuten diar sin mamma ungefär ett år.
Den lilla kuten kan inte simma när den föds utan måste lära sig! Den leker i vattenfyllda klippskrevor eller vid strandkanter – och efter ett par månader har den lärt sig.
Hanarna kan inte lämna sitt revir
Om en hane efter många strider har lyckats etablera ett revir med egna honor kan han inte riskera att förlora det. Därför ger han sig inte ut på havet för att fiska.
Istället kan han leva på det extra fettet i sin kropp. Vuxna hanar klarar faktiskt av att fasta i ett par veckor under den här perioden!
Sjöbjörnarna har lika bra luktsinne som människor
Till skillnad från valar så har säldjur ett luktsinne. Men förut visste man inte hur bra det luktsinnet var.
På Kolmården genomförde vi därför ett forskningsprojekt - för att få veta mer om den Sydafrikanska sjöbjörnens luktsinne. Våra sjöbjörnar tränades att peka med nosen på den lukt de uppfattade som den rätta lukten.
Det visade sig faktiskt att sälarna har ett betydligt bättre luktsinne än vad man tidigare trott. Deras luktsinne är lika bra som människans!
Sjöbjörnarna har anpassat sig till Sverige
I Sydafrika går hanen upp på land i slutet av oktober och honorna kommer upp i december för att föda sina ungar och para sig.
På Kolmården har sjöbjörnarna istället anpassat sin parningstid till det svenska klimatet. De föder sina ungar i maj-juni istället. Det är bara ett av många exempel på hur anpassningsbara djur är till naturens olika förhållanden.
