Addaxantilop

Eftersom det är så varmt i öknen är addaxantiloper främst aktiva i gryning och skymning. Mitt under dagen, när det är som varmast, försöker de ligga stilla och skydda sig från den brännande solen.

Addaxantilopen kan klara sig utan vatten i flera veckor

Antilopen är väl anpassad till livet i öknen. Den kan faktiskt klara sig utan vatten i flera veckor, eftersom den är så bra på att ta tillvara på den vätska som finns i växterna som den äter.

Addaxantilopen äter ökengräs, andra ökenväxter och buskar. Eftersom den här maten är svår att smälta och eftersom antilopen behöver få ut mycket vatten från växterna så har den en långsammare matsmältning än nästan alla andra idisslande djur.

Addaxantilopen har ett ”H” i ansiktet

Addaxantilopens kropp är till största delen vit, men den blir lite mörkare i färgen på vintern. Huvudet är brunt, med ett karaktäristiskt vitt ”H” över ansiktet. Både honor och hanar har horn, men hanarnas är längre. Hornen är skruvade i en spiral.

En dominant hane leder flocken

Addaxantilopen lever i flockar som består av en hane och flera honor och deras kalvar. Flocken kallas för harem. Oftast så finns det mellan 5-20 djur i flocken.

Antiloperna rör sig över stora ytor för att leta efter mat och det är en dominant hane som leder flocken. Inom flocken finns det också en rangordning mellan honorna.

Hanar som inte har någon egen flock kan då och då ses gå runt tillsammans med en helt annan art, damagasellen.

En gång i tiden fanns Addaxantilopen över hela Sahara och i Mellanöstern.
Antilopen är anpassningsbar och rör sig ganska långsamt över sina områden. Det kan vara en anledning till att den hotats så mycket av att människan spridit ut sig.

Addaxantilopen har försvunnit från de flesta områden och är allvarligt utrotningshotad. Det finns färre än 30 djur kvar i det vilda!

Djurparker runt om i världen hjälper nu till att rädda arten. 1996 återutplanterades addaxantiloper i Marocko. De kom från flera djurparker, inklusive Kolmården. 2007 gjordes samma sak i Tunisien och även då bidrog Kolmården med djur.

Idag finns addaxantiloper, förutom i reservat i Marocko och Tunisien, bara kvar i två regioner i Niger.